crackerconstructions

Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka dig. Det är så mycket jag vill tacka dig för, så många saker att de skulle ta evigheter att skriva det. Hur ska jag kunna formulera mig? Sätta ord på alla känslor, alla tankar och all beröm jag vill ge dig? 
   Du är verkligen inte vem som helst, även om inte jag känner dig nog för att dömma det.. så är du så mycket mer. Antingen tycker du bara jävligt synd om mig, eller så bryr du dig faktiskt. Kanske är du en otroligt ödmjuk och förstående människa, kanske var det meningen att jag skulle få träffa dig, prata med dig..

Tack för allt du gjort för mig. Även om du må se det som bagateller och gör samma sak till hundra andra, även om alla andra tycker det är jävligt vrickat och töntigt.... ärligt talat vet jag inte själv varför det betyder så mycket. Det är ju inte en sensation, det är ju inte sånt som bara händer mig i hela världen. Men det känns så ibland, ibland känns det som jag är världens lyckligaste... och ibland känns det som jag vill berätta det för hela världen. Ibland önskar jag att någon lyssnade och förstod hur mycket det betyder, för det betyder. Mer än vad jag får fram med ord. Det finns inga ord.. det gör inte det. Tack, tack än en gång Jacob, en sista gång.